Ett romantiskt gästrum

Det är inte ofta jag har en stund över för att sätta mig vid datorn nuförtiden. Ibland känns det som att gränsen för vad jag klarar av passerades någonstans vid 2,7 små barn... Andra stunder flyter allt perfekt och jag njuter av min lilla flock. Vi mår i alla fall alla bra nu och Lillebrors lungor är helt återhämtade efter sjukdomstiden. Så skönt!

Ett av de största projekten i huset hittills har varit den del som tidigare användes som scen. Efter några mindre lyckade ombyggnader som tidigare ägare gjort var det nödvändigt att ta tag i det och göra en grundlig renovering. Nu är scendelen till viss del återställd och till viss del helt nybyggd kan man säga. En ny övervåning har tillkommit och där har vi två gästrum, ett lite större med dubbelsäng och ett mindre med en våningssäng.

Det större rummet är inrett i en romantisk stil. Möblerna hade redan min svärmors morföräldrar i sitt sovrum och de passar perfekt in i stilen! Inredningsgrunden är lagd men jag har en stark känsla av att det kommer att fyllas på allt eftersom med fina detaljer...







Gästrummen stod klara sent i höstas och har varit flitigt använda! Sedan mitten av november har det inte gått många nätter utan att någon sovit där. Bilder från det andra gästrummet kommer en annan dag!

Tips för tråkiga dagar

Det var en riktigt grågeggig dag. En ledig dag utan något särskilt inplanerat. En dag som gjord för att krypa upp i den vita soffan med en mugg kaffe och några biscottis.



Men tjejerna var sjövilda och bokstavligen klättrade på möblerna. Vi var tvungna att trotsa duggregnet, dra på overallerna och bege oss ut så de fick springa av sig.

Väl därute blev de stående, passiva och totalt oinspirerade. Inte ens ett försök att leka med bollarna hjälpte. Prinsessbollen blev liggande på gruset.



Då tog vi fram såpbubblorna. Plötsligt sprang och hoppade de runt i geggan och jagade bubblor, blåste och skrattade ikapp!







Såpbubblorna seglade iväg mot den grå himlen och myrorna i tjejernas ben var borta.



Resten av dagen förflöt i lugn och ro inomhus med pärlpyssel och lugnare lekar. Och mamma fick sig en stund i vita soffan med kaffe och biscottis till slut.

Träning i babyns eget gym

Lillebror har fått sig en ny favvis-plats! När han läggs här spricker ansiktet ofta upp i ett av alla dessa leenden som han så frikostigt delar ut och som får hjärtat att smälta.

Dinglande grejer kan man titta länge på och även försöka nå - även om armar och ben är långtifrån lydiga.







Även lagd på magen finns något att upptäcka.



Det här babygymet köpte vi redan till Stora Tjejen och det har varit väldigt populärt hos alla barnen. Faktiskt en av de få babygrejer vi själva köpt!

Spana förresten in sparkbyxan från det sköna 70-talet! Den hade jag när jag var pyttis och det är ett av mina favoritplagg för den första tiden!

Vinterlängtan

I helgen dansade julen ut. Det känns så skönt och luftigt i vardagsrummet nu! Eftersom större delen av huset ännu inte är färdigrenoverat bor vi på en ganska begränsad yta trots att vi äger ett 400 kvm stort hus. Just i vardagsrummet samlades dessutom det mesta av julpyntet, inklusive kungsgran, stor krubba och flera blomsterarrangemang. Man kan lugnt säga att det blev lite trångt...

Nu är pyntet i alla fall borta och ersatt av lite lugnare ögongodis! Jag längtar efter vit snö, krispig luft och känslan av att värma upp sig med varm choklad efter uteaktiviteter.

Tack alla ni som lämnat så fina kommentarer! Jag besöker er alla men har inte alltid möjlighet att lämna spår - det är en sak att surfa runt med ena handen medan Lillebror ammas och en annan att skriva kommentarer med pekfingret...

Hem ljuva hem!

Efter 12 dygn på sjukhus var det igår äntligen dags att få åka hem! Hade någon sagt till mig på annandagskvällen att jag skulle tillbringa nästan två veckor i ett litet sjukhusrum hade förmodligen klaustrofobin slagit till direkt, men som det var nu så tog vi en dag i taget och man kan ju lugnt konstatera att det drog ut lite på tiden...

Så vad hände då egentligen? Jo, först smittades Lillebror av sina söta hostande storasystrar med RS-virus. Det ledde till att han också fick lunginflammation och att en del av ena lungan föll ihop och sen inte ville läka på ett bra tag. I många dagar låg han och snabbandades - 120 gånger i minuten - och fick bröstmjölk genom sond och syrgas i liten grimma i näsan. I foten var en mätare fäst som hade koll på hans puls och syresättningen i blodet. Det kändes som att det var sladdar och slangar överallt! Jag tog faktiskt inte en endaste bild när det var som värst men en efter en försvann sedan slangarna. På den här bilden har han sonden kvar men syrgas bara lite som hjälp vid sidan:



Mätaren som var fäst i foten:



En riktig liten kämpe är han i alla fall vår kille och ganska snabbt gick oron över. I stunder av positivt tänkande hade vi det riktigt mysigt och lugnt och skönt på sjukhuset med godis, hämtmat och första säsongen av Ally McBeal på DVD! Ingen disk, tvätt eller städning...

Men lugn och ro i all ära, nu är vi hemma igen och det är ljuvligt! Jag sitter i min vita soffa och ammar Lillebror medan tjejerna stökar med sitt runt omkring. Precis som det ska vara!