onsdag 5 september 2007

Att lämna på dagis

Jag har varit bortskämd med att på ett helt smidigt och smärtfritt sätt skola in mina två barn på dagis. Sen har allt bara flutit på med glada barn som springer in och knappt bryr sig om att jag går. Mornarna då jag gått därifrån med en klump i magen har varit i stort sett obefintliga. Och då snackar vi i två års tid.

Nu har Stora Tjejen börjat på Stora Avdelningen och helt plötsligt klamrar hon sig fast, vill inte att jag ska gå därifrån. Det gör så ont i mammahjärtat! Förnuftet vet ju att det snart vänder, att det bara är en fas som måste gås igenom, men klumpen i magen finns där ändå. Känns skönt bara att få skriva några rader, jag vet ju att vi är många runt om i Sverige, i världen, som går igenom detsamma.

Dessa små människor man har under sina vingar och vill beskydda från allt ont!

7 kommentarer:

Hemma på Landet sa...

Dom gillar mamma, vet du.:-)
Kram

Skrotmaja sa...

Hm...jag känner igen mig. Vi ÄR nämligen själva bortskämda. Jag förstår dock att dagen kommer att komma då även vår vill klamra sig fast. Även vi är otränade...jag skickar lite kraft. Hoppas det snart bryts!

Kram.

Anna sa...

Tack för uppmuntran! När jag sen hämtade dem ville Stora Tjejen såklart inte gå hem, hon hade ju jättekul... Vi får se hur det blir i morgon!

Tingeltangel sa...

Känner igen det där. Först är de ledsna på morgonen vilket leder till att man själv får en klump i magen hela förmiddagen. Sedan strssar man som en tokstolle för att hämta så tidigt som möjligt - och då vill barnen inte alls gå hem... Tack för din rara kommentar till mig. Jag har nu smygtittat lite i din blogg och jag säger bara: Wow! Vilket projekt! Vilket arbete ni har påbörjat och vad häftigt det kommer att bli. Jag är full av beundran. Det skall bli spännande att titta in här igen och se hur det går för er.

Theasrum sa...

Ja, ibland gör det ont i mamma-hjärtat och man önskar man kunde göra allt bra direkt.
Men det är väl så nu när det är nytt för henne på den stora avdelningen, men det känns ju alltid jobbigt när de inte vill att man ska gå.
Blir nog bättre snart.

Karin sa...

Det är bara så synd att tyget som ligger på byrån är ett loppisfynd så jag har inget mer, snyft. Kanske det blir en kappa någon gång. Trevlig helg!

Barbro sa...

Ja, det är samma för mig... dvs. det har inte varit några problem tidigare, men den här tredje grabben.. nä, det är riktigt jobbigt att lämna honom.. men nu går det bättre för det är pappa som lämnar honom... Det kommer säkert att gå bättre snart!! kram