Godmorgon!

Stod och stirrade på mig själv i spegeln i morse, inte ett dugg utvilad efter några nätter med för dålig sömn. Det har varit mycket feber och hosta bland familjemedlemmarna senaste tiden. Så jag stod där, inte direkt redo att möta dagen. Då hör jag barnens sovrumsdörr skjutas upp och Lilltjejen kommer hasandes i sina vackraste barbietofflor, snuttefilten på huvudet som en "älm", älsklingsankan i släptåg och med världens leende i ansiktet. "Sovit gott!" konstaterar hon glatt innan jag ens hunnit fråga. Efter ett sånt morgonmöte kan man inte bli annat än på bättre humör! Lägg en stor mugg kaffe därtill och jag var (nästan) redo att möta dagen...

Senaste tiden har vi haft ett fantastiskt vårväder. Så mycket orken och febern tillåtit har vi varit ute och njutit av solsken och vårblommor i överflöd. Tjejerna, som innan varit bitvis fega utomhus, blir allt djärvare och klättrar på stenar, hittar på äventyrliga lekar och upptäcker den lilla skogen på andra sidan vägen. Under uppsikt men ändå i frihet.

Jag går loss med kratta och sekatör och gör trädgården öppnare och lite trevligare att vara i. Det är så skönt med trädgårdsarbetet eftersom det, till skillnad från allt hushållsarbete inomhus, inte finns några måsten. Ingenting har gjorts i trädgården på många år så det finns inget att underhålla eller försumma. Planen finns för hur trädgården ska se ut på sikt men det är inget vi stressar fram.

Sambon jobbar dock hårt på att bygga en ny lekstuga/gungställning till trädgården. Barnen är än så länge ovetandes men jag är säker på att den kommer att bli en succé! Bilder på det projektet kommer garanterat senare.

Nej, nu är det dags för dagens nästa stora mugg kaffe. Ha det gott!

Hipp hipp hurra!

I dag fyller Lillebror 4 månader!

Det ska vi fira! Inte med tårta och champagne - men väl med första smakportionen smaskig bebisgröt!



Storasyster har såklart valt den nya fina haklappen till Lillebror!

Uppdatering köksrenovering

Vad händer egentligen med köksbygget som jag berättat om tidigare? Det var ett tag sen jag skrev något om det men byggandet av det nya köket går i alla fall stadigt framåt även om det tar lite tid.

Innan jul var byggfirman klar med sitt arbete och de hade då reglat och gipsat väggar och tak samt lagt nya reglar i golv. Därefter tog vi över och min sambo lade den vattenburna golvvärmen och limmade gipsskivor ovanpå. Förra helgen var han klar med det och det var tur för i veckan kom golvfirman och lade klinkers!

Det här med att välja klinkers var det svåraste beslutet hittills i hela husrenoveringsprocessen. Eftersom vi ska ha samma golv genomgående i hall, badrum, kök och tvättstuga (ca 90 kvm) är det ju rätt viktigt att det verkligen blir rätt. Inte något man gör om på en helg direkt... Vi hade en klinkerplatta som ligger i sommarstugan att jämföra med eftersom golvet där är ungefär som vi vill ha det. Tyvärr fanns inga uppgifter kvar om leverantör etc av just det golvet så det var bara att ge sig ut och leta. Och det visade sig inte vara lätt att hitta ett passande klinker! Efter en hel del (i och för sig mysiga!) utflykter hittade vi till slut ungefär vad vi letade efter. Men så svårt ändå att veta hur det blir sen när det väl ligger på golvet!

Efter att de lagt plattorna, men ännu inte fogat, hade jag lite ont i magen ett par dagar. Golvet såg nämligen precis ut som jag inte ville att det skulle göra. När väl fogen kom på plats släppte i alla fall det magonda - det blev precis som jag tänkt!

Klinkersplattorna är terracottafärgade med oregelbunden kant, mäter 20x20 och är fogade med pärlvit fog. Så här ser det ut i en närbild!



En bild på golvet och väggen som är till höger då man kommer in i köket från stora salen:



Ungefär samma vinkel innan fogen var på plats då det såg ut så här:



Skivorna som håller värmeslingorna på plats skruvades fast med en miljard skruvar!



Det dröjer rätt länge innan vi kommer att börja använda det här köket. Samtidigt som det skall tas i bruk vill vi nämligen ha även salen (vardagsrum), trappan och läktaren färdiga. Det är ju inte så kul att behöva gå genom byggdamm för att nå köket direkt, som det skulle bli om vi börjar använda köket tidigare. Även om jag längtar tills vi fått mer färdigt i huset och kan börja njuta av allt renoveringsslit har jag ändå inte ett dugg bråttom. Det är nämligen oerhört praktiskt att leva så samlat som vi gör nu eftersom man har koll på barnen vad man än gör.

Och så är ju också drömmandet och planeringen en del av hela processen!

Och fortsätter uppåt!

Det var kul att läsa kommentarerna på förra inlägget. Jag är uppenbarligen inte ensam om att tänka och känna som jag gör - vilket jag inte heller trodde! Det är nog så för alla att livet går lite upp och ned. Att stanna upp och tänka efter ibland är ändå nog så viktigt. Är jag den jag vill vara? Lever jag mitt liv på det sätt som jag innerst inne vill? Jag minns att jag strax innan studenten, då jag alltså precis var på väg ut i vuxenvärlden, lovade mig själv att aldrig nöja mig med mindre än det perfekta i livet. Allt skulle vara på topp annars var det inte värt något. Ja, såklart har inte allting alltid varit perfekt. För vad är "perfekt"? Det var ett rätt fånigt löfte till mig själv.

Jag läste en gång att någon hade som sitt motto att "var tid har sin sak". Det var oklart om personen ifråga vände på talesättet med flit eller om det var av misstag. Det bet sig i alla fall fast hos mig och låg och gnagde ett tag. Det var något med det som jag kände stämde så väl. För det är ju inte så att "var sak har sin tid" - jag menar, allt det man drömmer om eller planerar för kanske aldrig blir verklighet. Däremot är det ju så att var tid, eller livsfas om man så vill, innehåller såväl någon positiv som någon negativ sak. Och jag tror mycket på att livet ska ha sina faser som är olika till innehåll och tempo. Jag har svårt att förstå de som aldrig kommer ur sin studenttid till exempel. Det var jättekul då men hur kul är det i längden?

Just nu är jag i livets småbarnsfas och det är bara att gilla läget. Flera antydde i kommentarerna till förra inlägget att det blir lättare när barnen blir lite större och det tror (hoppas!) jag är sant. Mantrat: för varje dag blir de större för varje dag blir de större, har ofta gått på repeat i mitt huvud!

Och nog blir barnen större. Just nu är Stora Tjejen hos mormor och morfar där hon ska vara ensam hela helgen. I morgon ska mormor och hon gå på teater och café tillsammans och på söndag tar de två bussen och tåget hem till oss. Stora Tjejen tycker att det är så spännande! Vi körde dit igår eftermiddag och idag efter lunchen åkte jag hem med bara två av mina barn. Trots att det var ett kort besök för min del är det alltid så skönt att få komma "hem" en sväng. Jag hann också med en hel del, inklusive en liten shoppingtur i sällskap endast av en sovande Lillebror och nu på morgonen en helt ljuvlig thaimassage med olja. Det är utan tvekan den bästa massage jag någonsin fått, för första gången på länge känner jag mig inte totalspänd i hela kroppen. Det blir garanterat ett besök där nästa gång jag åker hemåt igen.

Kurvan vänder uppåt igen

Den senaste tiden har jag inte klarat av att leva upp till att vara den mamma som jag egentligen vill vara. Jag har varit lättirriterad, haft för lite tålamod och blivit arg för ofta. Jag älskar mina barn men, ärligt talat, jag har aldrig varit lockad av att ens jobba på dagis och nu lever jag mitt i ett - 24 timmar om dygnet. Jag är så trött på att ha samma konversationer varje dag och framförallt trött på att tjata och motivera när det gäller alla vardagliga grejer som bara måste göras (städa leksaker, borsta tänder, tvätta händer, sitta still på sin stol vid matbordet, ja, listan är lång!).

Men allting går upp och ner och nu börjar det vända uppåt igen. Senaste dagarna har jag känt mig mer harmonisk och lugnare i min inställning till allt. Kanske för att våren har kommit och ljuset återvänt eller kanske helt enkelt för att jag tröttnat på att inte vara den mamma (eller människa) jag vill vara. Det är ju roligare att vara glad! Nu är det nog med onödigt tjat och gnat. Säkerligen bidrog det också att min fina vän A kom i helgen och hade med sig lite nya samtalsämnen!

I dag hade vi en jättemysig promenad hem från dagis, trots den iskalla snålvinden. Stora Tjejen klättrade på dagisgårdens stora bergsknalle och jag inväntade henne medan jag småpratade med Lilltjejen som satt alldeles lugn i vagnen. Jag ropade inte åt Stora Tjejen att skynda sig eller akta sig och jag suckade inte ens åt henne när hon använde berget som rutschkana och åkte raklång ned med nya jackan på. För, faktiskt, vad gör det om kläderna går sönder? Hellre ett barn som känner att barndomen är ett äventyr, eller hur?

Så i stället log jag mot henne och hon sken upp och sa: "Det här var kul!" och satte fart nedför backen, tvärstannade halvvägs och hoppade in bland träden. Trodde att vi inte kunde se henne och kom fram och skrattade så hon kiknade innan hon satte sig på huk och plockade ett par blommor utan stjälk som hon gav mig.

Det gäller nog helt enkelt att fokusera på det ljuvliga och positiva med hela föräldraskapet och det som kommer med det här livet. Allt det tråkiga som måste göras är väl bara att göra utan att lägga så mycket tankekraft på det.

Vad har du som läser det här för förhållningssätt till föräldraskap och livet med små barn? Det vore kul att veta vad andra har för tankar - oavsett om man är mitt uppe i just den livsfasen själv, har det bakom sig, framför sig eller inte kan tänka sig att leva det själv. Berätta!

Om han blir glad?

"Blir han glad när han ser dig?" undrade läkaren på Lillebrors 3-månaders kontroll. Om han blir glad? Vilken underdrift.

Pappan sjunger för honom om "hur män är" och Lillebror gurglar med och skrattar. Storasystrarna hoppar runt honom, busar med honom och kastar gosedjur i hans ansikte och han blir alldeles överlycklig. Medan jag duschar tjejerna ligger Lillebror på kakelgolvet och när jag tittar dit så spricker han genast upp i ett stort leende. Säg "Abuuu" och Lillebror sprattlar förtjust och sparkar med benen.



Om han blir glad? Ja, han skiner som en sol.

My cup of tea

Som jag skrev i förra inlägget så åkte fåtöljen ut ur barnens sovrum och in i vardagsrummet nu när vi gjorde om. Vad jag ångrar att vi inte gjorde det tidigare! Det har blivit min absoluta favoritplats att gosa ned i på kvällen när barnen somnat. Slår till och med min vita soffa!

Tur att jag beställde några nya böcker nyligen!




Så nu ska jag förflytta mig från datorn till fåtöljen och mysa med en bok och mitt nya favoritkvällsthé - Orientalisk kanel från Friggs.

Ha en skön kväll!

Renovering i liten skala

När vi renoverar och fixar något med huset är det oftast väldigt stora projekt som drar ut länge på tiden. För det första renoverar vi verkligen rubbet när vi tar oss an ett rum, inklusive byte av el och rör etc. Sen kommer det alltid massa grejer emellan och olika problem uppstår, så projekten tar ofta ungefär fyra gånger så lång tid som vi från början kalkylerat... Familjen Tidsoptimism - det är vi!

Nu har vi i alla fall lyckats med en liten renovering som faktiskt bara tog ett par dagar, precis som vi trott. Barnens sovrum (som var det allra första rummet vi helrenoverade) behövde nämligen möbleras om och fräschas upp eftersom Lillebror snart ska flytta in. Han har hittills sovit i vaggan i vårt sovrum men det är snart dags för honom att flytta in i spjälsängen. Lilltjejen har därför fått flytta vidare till en stor säng.

Första dagen tömde vi hela rummet och min sambo bättringsmålade de vita väggarna och de blå listerna. Jag måste verkligen passa på att slå ett slag för spåntapet som vi genomgående använder oss av på väggarna. Vi målar den vit och tack vare den naturliga strukturen kan man bara trycka in lite spackel och måla över skruvhålet när man tex hänger om en tavla. Kreativa barnexperiment på väggen är också bara att måla över... Dessutom är det billigt!

På natten sov tjejerna hos oss medan färgen torkade och dagen efter såpade jag trägolvet på förmiddagen och på eftermiddagen ställde vi in möblerna, hängde upp tavlor och skruvade hyllor. När kvällen kom var allt fixt och färdigt!

Där spjälsängen förut stod är nu skötbordet med klädförvaring för Lilltjejen och Lillebror placerad:



Lilltjejens fina säng har funnits länge i familjen och är jättemysig för en liten tjej att sova i. Den står nu där skötbordet tidigare stått:



Jag vet att många direkt skulle ha målat en sån här säng vit men jag tycker det är så vackert med de mörka trämöblerna och den kontrast som blir till det vita. Här hänger Lilltjejens virkade överkast på sänggaveln:



Stora tjejen har ett nästan identiskt överkast på sin säng och de är fyndade på olika loppisar. Hennes säng står förresten kvar på sin gamla plats medan den stora fåtöljen fått flytta ut i vardagsrummet. Rummet är främst tänkt att sova i och det är inte mycket grejer som förvaras här inne förutom en korg full med gosedjur och tjejernas smyckesskrin:



Spjälsängen är ännu inte på plats utan står på tork efter att ha limmats ihop en extra gång - den har blivit lite ranglig efter två barn... Så fort Lillebror sover lite längre på nätterna ska han få flytta in till sina systrar. Just nu vaknar han mellan två och fem gånger per natt, mamman skulle kunna vara piggare...