En docka i julklapp

Vi försöker att inte ha några mängder med julklappar till barnen. Hellre några få saker som verkligen blir uppskattade. Det tycks göra både oss och barnen lite lugnare. Högen under granen brukar bli rätt stor ändå eftersom vi är några stycken som firar tillsammans... 

I år satsade vi på att köpa varsin fin docka till barnen när vi var i New York. De har redan ett par stycken i den traditionella bebisdockestajlen som de verkligen gillar att leka med och en låda full med dockkläder. Men Lillebror har ju ingen egen pojkdocka och det är klart att han måste ha! Och, shit vad vi är politiskt korrekta, men en mörkhyad och en asiatisk docka måste ju också finnas i samlingen!

Speciellt Lilltjejen har riktigt tagit sin docka till sig och gjort henne till sin följeslagare - även när hon sover.

Och de är faktiskt lite lika, trots att vår dotter inte är det minsta asiatisk! Stora mörkbruna ögon som blir till smala små springor när hon skrattar. Och skrattar gör hon ofta!

Det är rimligt att tro att dessa bilder är tagna någon juldagsmorgon, men det är inte alls säkert. Nattlinne har nämligen varit en mycket populär outfit även på dagarna senaste tiden. Helst i kombination med guldskorna som Mormor hade med sig på julafton. "De här ska jag ha på mig hela jullovet!", suckade Stora Tjejen lyckligt när hon öppnade paketet. 

Hej igen!

Vilken lång bloggpaus det blev! Här har det verkligen gått i ett hela hösten och ända fram till jul. På natten till julafton rev vi byggpappen på golvet i salen och sen sänkte sig äntligen julfriden i vårt hus! 

Vi hann. Ett tag såg det inte ut som det skulle gå. Det var braskamin som skulle installeras och godkännas, takfönster som skulle på plats och det ena med det andra. Veckan innan jul. Det här renoveringsprojektet var gigantiskt och jag är så glad att det är över. Och det var så värt allt arbete för resultatet blev precis som vi ville ha det!

Nu återstår bland annat att få lister på plats och måla dem, måla fönsterfoder i salen, bygga kontorsbänkar, bygga bokhyllevägg och skruva upp hyllor i skafferiet. Smågrejer med andra ord... Och så all inredning såklart! Det kliar i fingrarna på mig.

Köket är nästan helt färdigt. Mina känslor för detta rum kan sammanfattas i ett enda ord: förälskelse! Jag älskar helt enkelt mitt nya kök.

Den vita soffan har fått konkurrens. Varför ska man krypa upp i soffan när man kan mysa på en sittbänk i köket?

Ha det gott! Vi ses snart igen!

Allt på en gång

I helgen gick bilarna sönder. Båda två. Den lilla verkar det inte vara så farligt med, någonting vid avgasröret/ljuddämparen, och reservdelen är beställd på verkstan. Den går att köra i alla fall även om den låter som en rallybil. Den stora bilen däremot fick stanna kvar på verkstan och verkar ha något allvarligare fel. Fasiken!

Och i helgen drog Lillebror ned min kamera i golvet, som jag så lämpligt hade ställt i fönstret efter att ha fotat middagen. ( Hur knäpp är man egentligen när man fotar sin egen mattallrik?! ) Jag ville ju göra ett inlägg här på bloggen om goda höstsoppor men nu är det kortslutning i kameran så det blir inget av med det. 

Egentligen har jag ändå inte tid att blogga eller sitta och surfa runt på tusen och en bloggar. Fast nu har jag gjort just det (istället för att vika tvätt...) och flera har skrivit om att ta en paus. Bloggpaus. Och det lät så skönt på nåt sätt. Långt mellan inläggen blir det ju ändå på den här bloggen. Det finns så mycket annat som tar min tid, speciellt nu när det jobbas för fullt för att få renoveringen klar till jul. Men att ta en medveten paus och strunta i hela bloggvärlden en sväng låter lockande. Jag tror jag gör det. 

Vi ses igen, efter min paus...

Ha det så gott tills dess!

Minnen för livet

Här har det varit tyst ett tag igen. Den här gången var det i alla fall inte bara den vanliga vardags- och byggkarusellen som stod i vägen för bloggandet utan en hett efterlängtad resa.

Min älskling och jag har varit i New York i nästan en vecka!









Dagar fyllda av god mat på caféer, diners och restauranger i Brooklyn och Manhattan. Många och långa strövtåg uppför och nedför trädkantade gator i höstskrud. Brända mandlar i Central Park. Konstmuseum, fotoutställning och Halloweenparad. Bra teaterföreställning i en svartmålad källarlokal på 13e gatan; så off-off-Broadway det kan bli! En hel del shopping och massor av tid till att bara vara. Vi två. Tillsammans. Det var hur mysigt som helst!

New York är en fantastisk stad. Jag var där första gången för snart 10 år sen och det är en plats jag älskar och verkligen kan längta efter. Det kommer absolut att bli många fler resor dit i framtiden. Nästa gång med vildungarna - som den här gången fick stanna hemma med världens bästa mormor och morfar!

Det som gjorde den här resan extra speciell var att vi kunde vara där just vid presidentvalet. Det är stort, riktigt stort, att Obama valdes till Amerikas näste president och det var otroligt att vara med där då det hände. Se alla som bar på t-shirts och stickers, prata med dem som arbetade ideellt för Obamas kampanj och att stå där, mitt på Times Square, då det blev klart att han verkligen vunnit.





Det är inte bara det att han är den förste svarte presidenten. Det är framförallt så fantastiskt hur han har kunnat ena människor över gränserna. Hur han har fått så många att donera av sin tid och sina pengar. Hur han har förmått att ge hopp åt människor att de kan vara med och förändra och skapa sin värld och sin framtid. Det var ett historiskt val på så många sätt och jag tror, på riktigt, att världen genom det här kommer att bli lite bättre. Vi kan alla vara med och göra vår värld till en bra plats. Varje människa och varje röst. Yes, we can! Tänk på det.

Kanske världens godaste bullar

Jag gillar verkligen att baka och säger aldrig nej till lite gott fika! Min familj tycker som jag och det är sällan kakor och bakverk blir liggande i skåpet hos oss... Bullar tycker jag är rätt trist att göra så det blir inte av särskilt ofta. Men när jag hittade det här receptet av Sara Begner (som jag gillar jättemycket sen hon var med i matlagningsprogrammet med Ann Söderlund för ett tag sen!) var jag tvungen att prova och nu har jag faktiskt hunnit baka det ett par gånger!

Receptet till de här äppelbullarna fanns i ett av höstens nummer av Mersmak. Jag gjorde om receptet lite genom att byta ut ett par deciliter mjöl till havregryn. Det gör jag ofta, även när jag bakar matbröd. Det märks inte alls i det färdiga resultatet men gör brödet ett snäpp saftigare och nyttigare. 

De här äppelbullarna är helt enkelt nåt av det godaste jag någonsin ätit, prova du också!

Degen:

100 g smör

5 dl gammaldags mjölk

25 g röd jäst

rejält med färskmalen kardemumma

1 dl socker

1/2 tsk salt

2 dl havregryn

8 dl vetemjöl (+2 dl till utbakningen)

Fyllningen:

3-5 skalade och urkärnade äpplen i bitar

50 g smör

rejält med kanel

lite socker

Uppepå:

1 lätt vispat ägg

1 dl hackade hasselnötter

Smält smöret i en kastrull och häll i mjölken. Smula jästen i en bunke. Häll på mjölkblandningen och blanda ut jästen noga. På med kardemumma (jag har en liten pepparkvarn enkom för kardemumma men mortla går såklart också bra!), socker, salt, havregryn och mjöl. Arbeta ihop degen ordentligt. Den ska vara ganska kladdig.

Låt jäsa 1-2 timmar. Fixa äppelblandningen när det börjar bli dags att baka ut genom att helt enkelt gegga ihop äppelbitar, smör, kanel och socker.

Ta upp degen på bakbordet och knåda igenom. Dela degen i ca 30 bitar. Kavla eller banka ut en degbit i taget och lägg en klick fyllning i mitten. Vik in deghörnen omlott så att fyllningen täcks. Lägg över på plåten. 

Pensla bullarna med uppvispat ägg och strö över hasselnötter. Grädda mitt i ugnen 5 - 10 minuter i 225°c. 

Ät och njut - gärna ihop med en hemgjord kaffe latte!

Godmorgon!

Mysigt är det att sitta vid datorn en tidig morgon med kaffemuggen bredvid. Bolibompa är på i bakgrunden och tjejerna sitter som klistrade i den vita soffan. På andra sidan dörren hörs målarna slipa och slipa de färdigspacklade väggarna. Det gick åt liiiiite spackel:



I dag är en ledig dag utan något särskilt inplanerat. När det ljusnar där ute ska jag se efter om det lutar åt en dag i trädgården eller åt en med näsan i biblioteksböckerna. Jag börjar kunna storfavoriten "Kråke lär sig simma" utantill nu...

Hoppas att du som läser det här får en fin dag!

Nämen ser man på!

Om man inte har bloggat på ett bra tag kan man väl lika gärna passa på och smälla in ett par stycken nya inlägg samma dag! Jag tog mig nämligen tid i eftermiddags att kolla igenom en massa gamla bilder från vårt gigantiska bildbibliotek, allt medan tjejerna klippte ut bilder på leksaker och klistrade önskelistor inför julen. Det ligger fortfarande klipprester över hela golvet men det var det värt...

Den uppmärksamma läsaren har förmodligen redan sett att jag äntligen fått till en tjusig bild ovan på min älskade vita soffa! Jag har också lagt till några bilder i marginalen. Länklistan till andra bloggar är borta. Det varierar så stort vilka som är mina favoritbloggar att listan snabbt blir inaktuell. Skulle jag länka alla jag då och då gillar att titta in till skulle den bli väldans lång... Jag tycker bloggvärlden är en helt fantastisk källa till inspiration och jag är en bra mycket flitigare läsare än skribent!

I bildbiblioteket hittade jag i alla fall några bilder på barnens lekstuga som jag hittills inte visat. Det tog pappan i familjen större delen av våren att bygga denna skapelse utifrån en amerikansk ritning. Det var slitigt men helt klart värt det.



Gungor, rutschkana, lekstuga en trappa upp och sandlåda därunder. Inne i stugan finns platsbyggt litet kök och bord med sittplatser varav den ena är så lång att den kan användas som säng för ett barn.





Välkommen på fika!



Jag har sett många bilder på otroligt snyggt inredda lekstugor (på tal om bloggvärlden som inspirationskälla!) och undrar i mitt stilla sinne om det bara är mina barn som smutsar ner så fruktansvärt mycket med sand, geggamoja och växter när de leker? Det ser oftast ut som en storm dragit fram här inne... Men kul har de när de leker!

Osugen på att piffa

Ja, vad händer egentligen på byggfronten? Jag har fått frågan bland kommentarerna och jag säger som tidigare - det är otroligt att folk fortsätter titta in här och intresserar sig fast inläggen kommer så sällan! Egentligen skulle jag vilja skriva så mycket oftare. Idéerna och tankarna finns i huvudet men det är alldeles för ofta som jag bara inte orkar när det väl blir en stund över för att sätta sig vid datorn.

Hur som helst. Renoveringsarbetet fortsätter framåt men det finns inte så mycket som känns meningsfullt att visa just nu. Men det kommer!

I vanliga fall brukar jag tycka att det är jätteroligt att fixa fint hemma. Greja med blomarrangemang, sätta ihop små stilleben och göra fint i fönstret. Just nu är jag dock totalt osugen! Jag väntar bara på att jag ska kunna få piffa i mitt nya kök och vardagsrum... Allt annat känns meningslöst.

Jag har i alla fall fixat lite höststämning i blomlådorna vid trappan:






I somras reparerade vi själva trappan som verkligen var i bedrövligt skick. Vi passade på att gjuta in barnens fotavtryck:



Det blev jättefint! Och förhoppningsvis hållbart så att barnen i framtiden kan sätta sina stora tonårsfötter bredvid.

Även om renoveringen av det här jätteprojektet ibland känns allt annat än roligt så är det en fantastisk känsla att skapa vår familjs hem. Här ska vi bo - för alltid!

Ljuvlig syn en måndagsmorgon!

Morgonsolens strålar som letar sig in i mitt nya kök.





Min älskling har jobbat hela helgen med att få skåp och bänkskivor på plats. Inte ett helt lätt uppdrag med ett golv som lutar... Men ett gammaldags lantkök i ett gammalt hus ville vi ha och så blir det!

Höst i min hemstad

I fredags tog jag barnen med mig och åkte hem till mamma och pappa ett par dagar. Det är alltid så skönt att komma hem till min hemstad en sväng. Gå på välkända trottoarer, hitta alla gator och känna till genvägarna. Min hemstad som jag inte kunde lämna fort nog efter att skolan var klar. Jag hade bråttom ut i världen där alla intressanta människor skulle finnas, där jag skulle bära långa halsdukar, dricka rödvin halva nätterna och föra intellektuella diskussioner... Det är så lätt det där, att tro att gräset är grönare på den där andra sidan.

Men min gymnasietid var faktiskt roliga år! Minnen kommer tillbaka till mig när jag andas luften i den stad där jag är född. Känslan av att cykla till skolan, snabbt snabbt på kullerstenar bland bussar och andra cyklister. Lite sen, alltid lite sen. Kaffe på fik hela kvällen så händerna darrade och det blev svårt att sova. Eller långa fikastunder på dagarna under håltimmar, vissa som fanns enligt schemat och andra håltimmar som skapades när det helt enkelt behövdes. Långa teaterrepetitioner i svartmålade rum och känslan av att sen komma ut i höstkvällen och andas den klara kalla luften.



Minnena som kom till mig i helgen hade verkligen en höstig känsla över sig. Det blir nog så när löven knastrar under fötterna och luften i näsan är frisk.

Nu blir inte fikastunderna så långa längre. Nu skapas nya höstminnen av hopp i lövhögar och letande efter kastanjer i allén. Och det blir fina minnen det med.

Lekhörna utan leksaker

I helgen fick vi nog. Efter alltför mycket bråk och tjat om städning av leksaker och prylar gjorde vi verklighet av hotet att plocka bort alla leksaker om inte tjejerna hjälper till att hålla ordning på dem.




Ett antal flyttkartonger fylldes och kvar blev i princip en låda med duplo och gosedjuren.

Tanken är att de ska få tillbaka grejerna lite i taget så länge de håller ordning. I måndags gick det inget vidare men igår städade de upp fint så nu har böckerna fått flytta tillbaka in i hyllan...

Låter det hårt?! Hur tänker du kring barn och deras prylar? Hur gör ni rent praktiskt i er familj med barn och städning? Det vore jättespännande att få veta!


ps Bilderna blev ruskigt dåliga men med halvtrasig kamera och gammal dator blir det just nu inte bättre!

Inte en lugn stund...

Med en liten levnadsglad kille som vill undersöka precis allt, stoppar allt i munnen och numera också kan ställa sig upp och dra ned samtliga saker på lämplig höjd så är tillvaron rätt intensiv just nu. Klä på eller av, byta blöja eller sitta i badbaljan är nästintill omöjligt...

Många intressanta samtal har vi i alla fall: Titta, lampa!



Lika kul varje gång!



Gosunge! Tur att du är så söt och mysig, för du är rätt besvärlig just nu...!

På långpromenad med nya cykeln

I går var en riktigt fin söndag. Först fick jag sovmorgon (det händer verkligen inte ofta och jag älskar sovmorgon!) och sen gick hela familjen på långpromenad tillsammans i solskenet. Eller, "tillsammans" är kanske mycket sagt - Stora Tjejen har fått ny cykel så hon var oftast en bra bit framför!



Pappan joggade bredvid när det behövdes och peppade när det behövdes, vilket var rätt ofta!



Vi gick den långa rundan runt sjön, en dryg timmes promenad, och var benhårda med att hon skulle klara sig och cykeln själv. Det resulterade i en hel del gråt och skrik emellanåt men det var också en mycket stolt tjej som bromsade in sin cykel framför huset efteråt. Hon har hittills cyklat omkring på en liten cykel med stödhjul så det var hög tid att byta upp sig till en modell större. Hon klarade också av att cykla utan stödhjulen nästan på en gång så nog var det dags. Min stora tjej!

Rundan runt sjön är fantastiskt fin. Det är en handikappanpassad del av en vandringsled så det är inga problem att ta sig fram med stora dubbelvagnen eller cykeln.










En liten rastplats med vindskydd och brygga finns också där det är perfekt att stanna och vila med lite fika! Jag vet inte vad som är bäst, promenaden eller fikat...