onsdag 7 januari 2009

Rätt klädd för rätt tillfälle





Senaste tiden har jag skaffat mig flera par nya raggsockor. Det passar så bra att ha på sig det här hemma. Såklart, tänker du, att man behöver varma sockor i en stor gammal träkåk med dragiga golv. Fast nu är det snarare så att jag svettas om fötterna i raggsockorna, vi har nämligen inga problem alls att få upp värmen i huset. Men det passar liksom så bra till själva känslan i huset. 



När man sitter framför elden på kvällen eller när man bakar bröd eller lagar varm oboy till frukosten i det nya fina lantköket. Då passar det bäst med klänning, tjocka strumpbyxor och raggsockor. Ute är det snö och kallt och mina innemysartjejer pysslar och ritar eller bygger kojor av filtar och stolar - barfota såklart...

måndag 5 januari 2009

Nya tider



Lagom till jul hade vi tio nya fönster att fixa fint och hemtrevligt i. Det är rätt mycket. Adventsljusstakarna och de traditionella julblommorna fyllde ju upp en del plats men sen fanns ändå ett antal krukor att fylla. Jag hade ingen större lust att åka till blomaffären och köpa nytt för en dyr slant utan tog mig i stället en tur tillsammans med barnen i "vår" lilla skog. Granris och blåbärsris i krukor och vaser gjorde susen!





Jag hade egentligen tänkt att göra det mer juligt med vackra band och annat men tiden räckte inte riktigt till och det är bra, för nu står det sig fint även in på det nya året. Det känns mer vintrigt i fönstren än juligt. Turen till blomaffären kan vänta en stund till.

Under hösten när vi ägnat all tid till att renovera huset har det sociala umgänget verkligen fått stå tillbaka. Men nu är det nya tider och vi tar igen det vi missat! Förra veckan bjöd såväl på nyårsfest hos kompisar i närheten som en helg i Stockholm. Vi var på Disney on Ice i Globen tillsammans med min kusin och hennes familj och sov sedan över hos dem i deras nya fina lägenhet. De fem barnen i åldrarna 0-4 år lekte för fullt och hade jättekul tillsammans! Vi vuxna kunde ägna oss åt att försöka äta upp deras lager av ostar och choklad... 

torsdag 1 januari 2009

Doftande pynt




Varje gång jag går förbi julgranen känner jag den ljuvliga doften av nejlika, kanel, ingefära och kardemumma. Granen är i år nämligen till största del dekorerad med olika pepparkakor i rödvita band. Att baka pepparkakor hör ju verkligen till julförberedelserna. Det är roligt att kavla och trycka ut figurer, supergott att äta degen och lätt för småknattarna att hjälpa till.
 
Men det färdiga resultatet? Ärligt talat, det är ingen av oss som väljer att verkligen äta dem när det finns så många andra mycket godare julkakor att proppa magen full av! Så i år blev det i stället grandekorationer av det mesta av degen. Det tänker jag absolut göra kommande år också. En ny, ljuvligt doftande, tradition i vår lilla familj!

Gott Nytt År, förresten! Jag känner på mig att året som ligger framför oss kommer att bli alldeles, alldeles underbart! Vi ses!

måndag 29 december 2008

En docka i julklapp



Vi försöker att inte ha några mängder med julklappar till barnen. Hellre några få saker som verkligen blir uppskattade. Det tycks göra både oss och barnen lite lugnare. Högen under granen brukar bli rätt stor ändå eftersom vi är några stycken som firar tillsammans... 

I år satsade vi på att köpa varsin fin docka till barnen när vi var i New York. De har redan ett par stycken i den traditionella bebisdockestajlen som de verkligen gillar att leka med och en låda full med dockkläder. Men Lillebror har ju ingen egen pojkdocka och det är klart att han måste ha! Och, shit vad vi är politiskt korrekta, men en mörkhyad och en asiatisk docka måste ju också finnas i samlingen!

Speciellt Lilltjejen har riktigt tagit sin docka till sig och gjort henne till sin följeslagare - även när hon sover.




Och de är faktiskt lite lika, trots att vår dotter inte är det minsta asiatisk! Stora mörkbruna ögon som blir till smala små springor när hon skrattar. Och skrattar gör hon ofta!






Det är rimligt att tro att dessa bilder är tagna någon juldagsmorgon, men det är inte alls säkert. Nattlinne har nämligen varit en mycket populär outfit även på dagarna senaste tiden. Helst i kombination med guldskorna som Mormor hade med sig på julafton. "De här ska jag ha på mig hela jullovet!", suckade Stora Tjejen lyckligt när hon öppnade paketet. 

söndag 28 december 2008

Hej igen!

Vilken lång bloggpaus det blev! Här har det verkligen gått i ett hela hösten och ända fram till jul. På natten till julafton rev vi byggpappen på golvet i salen och sen sänkte sig äntligen julfriden i vårt hus! 



Vi hann. Ett tag såg det inte ut som det skulle gå. Det var braskamin som skulle installeras och godkännas, takfönster som skulle på plats och det ena med det andra. Veckan innan jul. Det här renoveringsprojektet var gigantiskt och jag är så glad att det är över. Och det var så värt allt arbete för resultatet blev precis som vi ville ha det!

Nu återstår bland annat att få lister på plats och måla dem, måla fönsterfoder i salen, bygga kontorsbänkar, bygga bokhyllevägg och skruva upp hyllor i skafferiet. Smågrejer med andra ord... Och så all inredning såklart! Det kliar i fingrarna på mig.

Köket är nästan helt färdigt. Mina känslor för detta rum kan sammanfattas i ett enda ord: förälskelse! Jag älskar helt enkelt mitt nya kök.




Den vita soffan har fått konkurrens. Varför ska man krypa upp i soffan när man kan mysa på en sittbänk i köket?



Ha det gott! Vi ses snart igen!

måndag 17 november 2008

Allt på en gång

I helgen gick bilarna sönder. Båda två. Den lilla verkar det inte vara så farligt med, någonting vid avgasröret/ljuddämparen, och reservdelen är beställd på verkstan. Den går att köra i alla fall även om den låter som en rallybil. Den stora bilen däremot fick stanna kvar på verkstan och verkar ha något allvarligare fel. Fasiken!

Och i helgen drog Lillebror ned min kamera i golvet, som jag så lämpligt hade ställt i fönstret efter att ha fotat middagen. ( Hur knäpp är man egentligen när man fotar sin egen mattallrik?! ) Jag ville ju göra ett inlägg här på bloggen om goda höstsoppor men nu är det kortslutning i kameran så det blir inget av med det. 

Egentligen har jag ändå inte tid att blogga eller sitta och surfa runt på tusen och en bloggar. Fast nu har jag gjort just det (istället för att vika tvätt...) och flera har skrivit om att ta en paus. Bloggpaus. Och det lät så skönt på nåt sätt. Långt mellan inläggen blir det ju ändå på den här bloggen. Det finns så mycket annat som tar min tid, speciellt nu när det jobbas för fullt för att få renoveringen klar till jul. Men att ta en medveten paus och strunta i hela bloggvärlden en sväng låter lockande. Jag tror jag gör det. 

Vi ses igen, efter min paus...

Ha det så gott tills dess!


lördag 8 november 2008

Minnen för livet



Här har det varit tyst ett tag igen. Den här gången var det i alla fall inte bara den vanliga vardags- och byggkarusellen som stod i vägen för bloggandet utan en hett efterlängtad resa.

Min älskling och jag har varit i New York i nästan en vecka!









Dagar fyllda av god mat på caféer, diners och restauranger i Brooklyn och Manhattan. Många och långa strövtåg uppför och nedför trädkantade gator i höstskrud. Brända mandlar i Central Park. Konstmuseum, fotoutställning och Halloweenparad. Bra teaterföreställning i en svartmålad källarlokal på 13e gatan; så off-off-Broadway det kan bli! En hel del shopping och massor av tid till att bara vara. Vi två. Tillsammans. Det var hur mysigt som helst!

New York är en fantastisk stad. Jag var där första gången för snart 10 år sen och det är en plats jag älskar och verkligen kan längta efter. Det kommer absolut att bli många fler resor dit i framtiden. Nästa gång med vildungarna - som den här gången fick stanna hemma med världens bästa mormor och morfar!

Det som gjorde den här resan extra speciell var att vi kunde vara där just vid presidentvalet. Det är stort, riktigt stort, att Obama valdes till Amerikas näste president och det var otroligt att vara med där då det hände. Se alla som bar på t-shirts och stickers, prata med dem som arbetade ideellt för Obamas kampanj och att stå där, mitt på Times Square, då det blev klart att han verkligen vunnit.





Det är inte bara det att han är den förste svarte presidenten. Det är framförallt så fantastiskt hur han har kunnat ena människor över gränserna. Hur han har fått så många att donera av sin tid och sina pengar. Hur han har förmått att ge hopp åt människor att de kan vara med och förändra och skapa sin värld och sin framtid. Det var ett historiskt val på så många sätt och jag tror, på riktigt, att världen genom det här kommer att bli lite bättre. Vi kan alla vara med och göra vår värld till en bra plats. Varje människa och varje röst. Yes, we can! Tänk på det.